Den här veckan jobbar Calle o Tobbe i skogen mellan kopassen. När man har en bondgård hör det ofta skog till som ska skötas, avverkas och planteras. De röjer en granplantering. Det borde vi nog ha gjort för ett par år sedan, men vi har inte hunnit tidigare, det är ju som bekant en hel del att göra på en mjölkgård. Granarna har nu blivit lite för stora och står väldig tätt. Calle säger att det känns som om någon står och håller i när han ska lossa de avsågade granarna och dra ikull dem. Kanske gör de som i Selma Lagerlöfs bok, håller granhänder med varandra. Det kanske är trädtrollen som hon beskriver i Kejsaren av Portugallien, kom just att tänka på den nu, det var så drömskt tyst där inne.…. Hon skrev ju om trädtrollens klobeväpnade händer under snökappan, vet inte om Calle också sjöng en psalm för att få dem lugna men jag tror inte det! Det var nog en lite tuffare visa skulle jag tro!
Glad i hågen och hungrig som en varg kom Calle hem till lunch men leendet dalade snabbt när han upptäckte att han tappat Nallen……telefonen var kvar i skogen. Precis efter lunch skulle vi ha besök av husdjurspersonal och sen skulle det börja snöa igen och bli mörkt. Vad gör en bonde utan telefon? Det går inte! Ska man driva mjölkproduktion måste man förbli Ko-nnected med ladugårdspersonal och allehanda reservdelsfolk. Vi skyndade oss upp till skogen och gick in i snåren. Turligt nog var det tyst i planteringen så vi kunde ringa till Nallen som svarade med en frejdig signal!
Arlas Bondeblogg 