Det där med rutiner…

Vi försöker få lite ordning och reda på oss här på Sörgården. Skapa noggranna rutiner för allt som ska göras. Ta småkalvarna till exempel. Det är superviktigt att de blir exakt likadant skötta av alla. Mamma ko sköter ju dem allra först, och gör det väldigt bra.

970 Docka slickar sin nyfödda kalv

Idag har 970 Docka fått en fin kvigkalv. Kalven blir slickad av sin mamma och får dia . Efter ett dygn tar vi över skötseln, och det är då det gäller att vi vet vem som gör vad och när. Vi har utsett Lovisa till ”kalvansvarig”. Hon har satt upp whiteboardtavlor överallt där det finns kalvar. Där står rutiner för allt möjligt, tex hur mycket extra mjölk kalvarna ska ha om det är kallt ute. Om en kalv har diarré ska den ha socker-salt lösning. Vilken dag de ska vänjas av med mjölk,när de ska flyttas från sina kalvhyddor och in till de större kompisarna.Allting går ju ut på att få så pigga och välmående djur som möjligt. Mår  de bra gör vi det också. Det gäller att finlira alla rutiner nu på vintern när vi har lite mer tid. Snart (även om det känns långt fram) är det vårbruk och då hinner vi inte med så mycket sådant.

Back on track again

Oj, det blev visst ett väldigt långt uppehåll i mitt bloggande. Först frivilligt,sedan ofrivilligt. I somras kände jag att jag behövde frigöra lite tid till annat än arbete. Hur gör man då som kobonde? Jo,korna varken kan eller vill man lägga mindre tid på, men kontorsarbetet finns alltid kvar så det går att skjuta på. Sagt och gjort. Moget och smart? Nja! Jag gav mig själv kontors och dataförbud i tre veckor. Underbart så länge det varade.Vi njöt allihop. Sedan skulle det hinnas ikapp. Det låter inte klokt, och jag tror många mjölkbönder tyvärr känner igen sig, men det har tagit till nu!

Här kommer en kort resumé över familjen Persson-Bergs aktiviteter sedan i somras utöver det vanliga arbetet med kor,kalvar, skörd och höstbruk då. Den nya ladugården med mjölkningsrobotarna i spetsen har verkligen gett oss ett helt annat liv med korna.

I oktober var vi med på Elmia lantbruk och ställde ut kor.

Matilda gjorde också premiär i showmanshipringen. Gissa om hon var stolt när hennes kalv utsågs till den vackraste av alla röda kalvar.Tänk vad roligt man kan ha med sina husdjur.

Familjen har under hösten utökats med flera fyrbenta medlemmar. Våra vallhundar börjar bli gamla. Fia är drygt tio år och  tycker att hon har vallat klart och Fixa är nästan åtta år. Fortfarande pigg på det mesta som har med vallning att göra, men eftersom det tar ett par år att fostra en ny duktig hund var det dags att välkomna Alice.

När vi ändå var igång gav barnen och jag Göran en jakthundsvalp i present, så att han ska ha en hobby nu när vi ska lära oss att inte jobba precis hela tiden. Vips hade vi också Arja, den helt bedårande Vachteltiken.

Det är kanske dessa två damers förtjänst att vi haft en hel del att göra utöver ladugården.

De går iallafall under benämningen ”Alice Vallis och Arja Hunden”. Visst låter det som titeln på en barnbok?

Man får tänka på frisyren, sa Tobbe!

Oj vad mycket hår det blir! Hela golvet är ludet.

Idag är det lite ruggigt ute. Snön har kommit ovanpå isslasket så vi får hoppas att det fryser fast så det inte blir så halt att gå till ladugården. Vi sandar nästan varje dag nu. Är man bonde vill man inte halka omkull. För vem ska sköta korna då?

Tobbe var frisör nästan hela dagen. De kvigor som snart ska kalva har nyss kommit in från ungdjursladgården. Där är det kallt och de behöver pälsen där. Men inne i ladugården mår debäst med kort päls. Jag skrattade när jag tog kortet. Har ni sett någon som matchar den vackra röda Srb-kon bättre……vilken hyllning! Jag undrade om han verkligen hade så där långt skägg igår, och försökte provdra lite! Men Tobbe hotade med kosaxen så jag gav mig….!

Pyssel och städning

Frugan Anna-Karin håller ordningen och redan i personalutrymmena. Golv, toalett och köket.

Elvira ryktar kalvarna.

Ibland vill hon tjäna 10 kronor…

och ibland vill hon tjäna 1 krona.

Hydraulpump

Jajamensan, då var det dags för ett pumpbyte,,, tur att man kan hämta snabba, fina delar hos hydraulteknik i växjö.

Med en Bacho-väska klarar man allt,nästan.Det enda som fattas är en tub med helosansalva. Varför då, kan man undra. Koskit och hydraulolja knäcker händerna fortare än man springer ett hundrameterslopp

Bondefot på semester och provmjölkning..

Våra bondefötter har fått den stora äran att vila upp sig i sanden en vecka. Det var härligt med lite semester! Under veckan som gått har Annicka och Tobbe hållit ställningarna.Som vanligt var korna snygga och fina tills att vi kom hem. Det värmer ett kobondehjärta det! Nu är vi back in business igen och satte igång med provmjölkning på söndag kväll.

Resten av provmjölknigen gjorde vi i morse. Nu har mjölkbilen varit och hämtat mjölk, det gör den varannan dag. På samma resa hämtas proverna, om några dagar får vi svar på en massa anlyser på internet. De blev bra mjölkmängder den här gången, hur fetthalterna är får vi se när vi får svaren. Likaså när det gäller cellhalter urea och protein.

Ansiktslyftning och reparationer.

Jaha, här kommer servicebilen på utryckning. Jag har reparerat utgödslingsvingar på skrapan, låsmekanismer på grindar i lösdriften och gjort en del service på mjölkanläggningen. Underhållsarbete tar aldrig slut, och tur är väl det.

I verkstaden står en av våra Valtra traktorer och får en ordentlig genomgång. Nya oljor och filter.

Fälgarna lackas i Valtra-vitt.

Rutorna ska putsas och vara skinande rena inför vårbruket. Hytten städas och inredningen frächas upp.

En ansiktslyftning är inte fel, tycker våra Valtror.

Anna-Karin gör kvällsrutinerna i kalvavdelningen. Blanda mjölk, halma boxar, mata nyfödda kalvr, mm mm. Här gosar köttraskalven ner sig i den nyströdda gyllengula vetehalmen.

Isabella vill också krypa ner i halmen.

Kalvridning

Elvira vill rida på kalvarna.

Men kalvarna vill äta sin kvällsmat. Elvira försöker klämma sig in mellan två kalvar som puttar tillbaka.

Det ska gå, tycker Elvira.

Bak och fram, det går det med.

Skam den som ger sig.

Men det är inte lätt med så biffiga, starka och envisa  kalvar.

Fröken får fotvård!

Idag har kossorna fått fotvård. Flera gånger om året kortar vi av kons klövar. Det kallas för att verka klövar.  Det är jobbigt att verka klövar och utförs oftast av professionella klövvårdare. Vår klövverkare heter Anette.

Annette fräser klövarna fina

Klövarna växer hela tiden och för att inte kossan ska få ont i klövarna kortar man av dem i med en elektrisk klövfräs. Det är en liten vinkelslip med fräsklinga.  Det blir många klövar som ska verkas och allt ska helst hinnas med under kornas middagsvila. Därför brukar vi vara många som hjälps åt, både Annika Calle Tobbe jag och klövverkaren. Det behöver vara lite flyt i logistiken. Kor ska få grimma påsatt , bli utledda till verkstolen, ibland blir de lite blyga när de ska ut i logen där de inte brukar vara. Vissa kor blir busiga och kör ner skallen och börjar hoppa omkring. Då gäller det att hålla emot så att inte 600 kg ko försvinner åt fel håll……

Klövverkaren har fullt upp med kossan som är i verkstolen och hinner inte med att flytta kor.

Vi andra leder kor fram och tillbaka sätter på och tar av grimmor och står i kön och väntar med nästa ko. De flesta kor har varit med om det förut men några var nybörjare. Unga kvigor som visste hur man la i bromsen med alla fyra. Då gäller det att räkna till hundra och inte stressa upp sig. Ibland brukar det hjälpa att bara flytta sig en ynka liten dm bakåt och slacka på grimskaftet och vips så rusar kvigan framåt i expressfart. Då är det lätt att hamna på efterkälken!

Idag var det bara en kviga som bromsade ordentligt. Det var 516 Fröken. Vänligt men bestämt lyckades vi i alla fall knuffa henne fram till verkstolen och innan hon visst ordet av var hon upphissad i luften och fick ben och klövar hissade och fixade, tio minuter senare var hon tillbaka hos de andra. Snygg som en balettko om fossingarna!

Annika väntar med 435 Asta som snart är klar och ska ledas tillbaka. Asta är nu dräktig på nytt och ska kalva i sommar.

Nu är det Kronas tur. Hon ör lugn och snäll. Hon har varit med förut

Äntligen lugnt igen. Klövverkningen är över för den här gången. Nu kan både korna och vi ta lunch. Idag blev det soppa. Det är bra när det är bråttom.

Julkaftonskalvar o nya utmaningar

Kan man tänka sig…. när vi fick långväga gäster ända från Sydafrika över Jul och försökte vara artiga och inne så mycket som möjligt visar det sig att mannen varit mjölkbonde i Sydafrika för många år sedan. De ville inget hellre än att vara med och mjölka på julaftonskväll. Gissa om det blev extra roligt när vi fick en liten”Jesus” också……. Det var roligt att byta erfarenheter över de olika sätten att ha kor. Men allra roligast var det förstås att lära känna dem båda ännu lite bättre. Det är ju vår svärson Michaels mamma och hennes man. Emelie, vår dotter, var med och hjälpte oss att mjölka. Gustav, vår son, och Maria, min syster, dukade fram julbordet så länge. Vi har haft mycket kul och mycket jobb under helgerna. Farfar har bjudit på kalkon, då det blev middag där också.  Och så har vi tagit hand om nyfödda kalvar och annat smått o gott, och lite krångel och krafs också förstås. Fem nya kalvar har vi fått. Det har varit så mycket engelska under helgen att jag pratar engelska för mig själv när jag undrar vad jag ska göra först av dagens all göromål. Det blir lätt att man pratar mycket för sig själv när man är med djuren. Knäppt? Ja! Men oerhört praktiskt!

Nyårsnatten var klar och kall, när jag såg  alla nyårsraketer explodera över fjärden ( vi bor högt och ser en bra bit över vattnet) så känner jag att det kommer att bli ett jättebra år-detta år 2012.

Så….. Gott nytt år på er alla! (mot nya äventyr som vår kompis Hendrik säger…..)